Jag är väldigt tudelad när det kommer till Amon Amarth. Det är en ganska medryckande, melodiös metal stockholmarna håller på med och den skördar onekligen stora framgångar – framför allt utomlands. Deras trallvänliga, mellantempodöds är synnerligen effektiv. Samtidigt känns hela vikinga-/asa-imagen förbannat problematisk. Den är oftast, åtminstone i mina öron, endimensionell och slår an strängar […][...]