Det generella intrycket av D.I.Y.-begreppet var under ganska lång tid (ja, det var nog ganska länge sedan vid det här laget) skakiga, burkiga hemproduktioner. Numera skulle jag nästan bli förvånad om jag skulle lyckas skilja ut en sovrumsproduktion med enbart ljudkvalitén som basis. Om man inte, som i Lissi Dancefloor Disasters fall, faktiskt väljer det, […][...]