När arbetsgivarsidan och facket kom överens om det centrala avtalet för oss recensenter tidigare i år fanns det ett gemensamt villkor. Såväl Svenska Recensentarbetsgivarföreningen som Musikjournalistförbundet krävde att alla som skrev om Editors kommande skiva minst en gång måste nämna Interpol. Jag är inte medlem i facket, men eftersom jag inte vill utsätta mina hårt […][...]

Grand Avenue plagierar inte. Men jag tror att jag kan lista ut vad de lyssnat på under uppväxten. Och senare. Deras stora poplåtar tar plats på samma sätt som kompositioner signerade Coldplay och sentida U2. Men genom att spetsa låtarna med ett driv inspirerat av New Order – och då främst Peter Hooks sätt att […][...]

Mars 1985. Frankie Goes to Hollywoods mäktiga ”The Power of Love” åker ut från Tracks-listan efter elva veckor. Det var, så långt i Tracks-historien, inte bara en av de låtar som legat längst på listan – det var också en av det årets mest säljande singlar. Och det var också med Frankie Goes to Hollywood […][...]

Ibland känns det nästan svårt att hitta texter om Pet Shop Boys skivor som inte handlar om gruppens ironiska texter. Det är också någonstans här som alla därpå följande analyser och reflektioner kollapsar. Pet Shop Boys ständiga ironiserande är ju den överlägset mest seglivade missuppfattningen i gruppens karriär. De få låtar i duons katalog som […][...]

En skribent, en låt, en motivering. En spelordning utan rangordning. En sammanfattning av 2005. 01. Platinum Pied Pipers & Tiombe Lockhart ”I Got You” I hård konkurrens årets bästa låt. Waajeed, Saadiq och Tiombe Lockhart är helt enkelt en oslagbar kombination och jag har en känsla av att Lockhart är en dam vi kommer få […][...]

Här skulle jag kunna ha skrivit alldeles för långt om all den fantastiska musik Tracey Thorn och Ben Watt skapat tillsammans under mer än 20 år. Eller de fantastiska röster båda två, i synnerhet Tracey, har. Eller hur Everything But the Girl är livräddare bara genom att finnas. Istället nöjer jag mig med att konstatera […][...]

”Bra” och ”nydanande” måste inte vara samma sak i musikvärlden. Homework är ett bevis på det. När Daft Punks debut landade blev det starten på den andra franska housevågen, en våg som kom att filtrera och autotuna resten av nittiotalet. Men lika genomfantastiska som benknäckarfunken i Da Funk och robotglamouren i Around the World var, […][...]

Jag vet inte hur bra det gick för Shout Out Louds rent försäljningsmässigt förra året. Det kändes lite som att de gick upp som en Sonic-sol och sen föll platt till marken och att inte särskilt många tog sig tid att verkligen lyssna och köpa när albumet väl landade. Jag köpte det aldrig själv, så […][...]

Jo, det är väl dags nu. Tioårsjubileum för den kanske största akten inom ”big dumb dance music”. Vi snackar beats, stora beats. Under nittiotalet lyckades Tom och Ed med konststycket att vara ”grejen” förvånansvärt länge. Och i likhet med exempelvis The Streets och Fatboy Slim lyckades de frälsa lärjungar från de mest skilda miljöer. Rockare […][...]

Vad i helvete är The Embassy? Det var ungefär precis min första reaktion när jag fått reda på att The Embassy hamnat i rött under mitt namn. Okej. Nu har jag upptäckt att jag helt missat denna grupps tidigare singelsläpp. Bättre sent än aldrig, antar jag. ”Jag lyssnade på första låten och det lät som […][...]