Att sparka på Passion Pit känns alldeles för enkelt. Eller sparka, snarare genomskåda. Bränn mig på den dåliga smakens bål om ni så vill, men det räcker egentligen med att kasta ett kvickt getöga: (ex- )nördglasögon, rutiga skjortor, lite skägg, halvt ostyriga kalufser, college, falsett och allt överskuggande synthesizers. Ett riktigt praktexempel på James Murphys […][...]