Jag missade danska Oh No Ono när de spelade på Hultsfredsfestivalen i somras. Missade och missade, det var nog ett ganska medvetet avståndstagande. Jag hade inte hört någonting av bandet, jag visste inte vilka de var eller vad de exakt gjorde för musik. Men av någon anledning ogillade jag bandnamnet. Och ja, trångsint som jag […][...]

De danska fanbärarna av pop, för så får man väl ändå drista sig till att kalla dem, är åter. Och rent instinktivt, blev jag väldigt nöjd när jag första gången hörde ”and the Glass Handed Kites”. Mew har hämtat sig från samlingsplattan ”Frengers”, fortsätter där de lämnade av med ”Half the World Is Watching Me”, […][...]

År 2001. Roskilde. En regnig, grå och allmänt tråkig kväll, alla trötta och bakfulla. Jag lunkade i min regnjacka ensam in mot festivalområdet för att gå och se en konsert med ett danskt litet band som jag aldrig hört talas om tidigare, men namnet klingade intressant. Mew. Efter en ganska nervös och olycklig inledning, med […][...]