När Stat Quo börjar sitt debutalbum med raderna ”This is Statlanta, with no Em and no Dre” över ett mäktigt halvkyrkligt beat är det meningen att man ska bli imponerad och känna att ”äntligen är debuten här”. Men intrycket är lamt. Det känns för självklart, som att man såg det komma eller har hört det […][...]

2010 har hittills handlat mycket om mixtapes. Det segas med albumsläppen. Visserligen har Freeway & Jake One, Meth, Ghost & Rae, Ludacris, Usher och Erykah Badu med flera kommit med nya album, men när man väntar på bomber som Reflection Eternal, Big Boi, Nappy Roots, Jeezy, The-Dream, Brandy, Rhymefest, Game, Ciara, T.I., Eminem och många […][...]

Intuition börjar trist. Kanye West, Lil Wayne och T-Pain får vara med och de vräker som vanligt ur sig jobbiga autotunade verser och refränger över tillhörande beats som skulle kunna vara en robots magkurr. Det är nog svårt att stanna mer inom ramarna för dagens mainstream än så. Dock måste jag erkänna att både Lil […][...]