Återföreningsturnéer är ett obehagligt koncept. Man vill helst inte kännas vid faktumet att även de mest välskräddade idealisterna åldras med tilltagande girighet och omkrets. Vissa lysande undantag lyckas tyvärr behålla värdigheten, och i händelse av att just ens återförenade favoritband skulle kunna vara ett sådant måste man se dem ändå. Sedan står man där och […][...]

Egentligen är det ironiskt att Sveriges vitaste festival ser ut som ett nerspytt Ku Klux Klan-konvent. Where The Action Is är inne på sitt andra dygn, och det finns knappt en människa på området som inte vandrar omkring i en enorm regnponcho. Trots försiktigt optimistiska prognoser är det om möjligt ännu sämre väder än dagen […][...]