Tre låtar in på The Last Summer har Leo Drugge och August Hellsing hunnit hälsa på hos både Queens Another One Bites the Dust och Whigfields Saturday Night. Mot slutet hör jag Gypsy Woman (She’s Homeless). Det är förstås väldigt bra. När jag skulle skriva recensionen på Lo-Fi-Fnk googlade jag för ovanlighetens skulle runt bland […][...]

Från balkongen ser jag regnet och åskan göra täta turer över Slottsskogen. Så här har det varit hela dagen. Spöregn, solsken, spöregn. Jag tar en cykeltur genom festivalområdet, som ännu är öppet, och hamras ned av en hagelskur. I ett litet tält bygger Anastasia Ax och kollegor på den installation som är en del av […][...]

De har inte riktigt gripigt tag i mitt hjärta lika hårt än men de är likväl där och petar. Men till skillnad från Phoenix som har två händer i ett stadigt grepp så har Two Door Cinema Club än så länge bara ett finger som kittlar lite retande på perikardium (yttre hjärtsäcken). Phoenix har släppt […][...]

Dagens recension består av två. Två recensioner av två skivor som har en nämnare som förenar dem mer än någon annan. The Light Bulb Project. Den ena skivan är Oturs debutalbum (recension här). Den andra är Cat5:s debutskiva. Båda skapade av artister sprungna ur The Light Bulb Project. Det musikaliska steget mellan The Light Bulb […][...]

Det märktes att Arvikafestivalen, precis som årets upplaga av Hultsfred, fegkörde rätt hårt på de stora banden. En fegkörning som ju trots allt är helt rätt väg att gå, rent ekonomiskt sett. Av de elva banden på största scenen Vintergatan är sju svenska. Och de flesta av dem platsar på vilken bred stadsfestival som helst. […][...]