Eliza Doolittle placeras av skivbolaget någonstans mellan Lily Allen och Duffy. Och jag har väl inget direkt att invända mot det, mer än att jag kanske skulle säga Adele istället för Duffy. Men det är väl inget att bråka om? Ms Doolittle gör lättsam ljusblå brittisk pop med försiktigt soulanstrukna beats i botten. Det är […][...]

Lite kan man kanske jämföra Professor Green med The Streets, de är inte bara från samma land utan tillhörde tidigare samma skivbolag också. Professor Greens musik är som Streets någon slags hiphop med inslag av lite vad som helst. Där slutar dock jämförelserna. Mike Skinner är i sin musik skön och allt han gör blir […][...]

Festivalsäsongen närmar sig med stormsteg. Några små tjyvstarter har vi redan kunnat notera, som Popadelica 1 maj och Det stora kalaset i påskas. Hur vi än vrider och vänder på det är det juni, juli och augusti som är den verkliga högsäsongen. Personligen har jag svårare än någonsin att välja vilken festival jag ska åka […][...]

00-talet var decenniet då jag växte upp. Vid millennieskiftet gick jag i femman och lyssnade på Smurfhits, men det dröjde inte länge efter det innan jag började tycka om musik på riktigt. Efter en utflykt till stålkängor och nitar hittade jag till vita sneakers och hiphop. Fast forward till 2010, och vi ser på min […][...]

Freddie Wadling The Dark Flower/Den mörka blomman Tvetydigheten i att vara artistsveriges mest ljusskygga personlighet och samtidigt en av de mest älskade artisterna är långt från självvald, men likafullt ett faktum. – Jonas Appelqvist Fever Ray Fever Ray Ingen kan som Karin. Känns som ett naturligt steg efter Silent Shout. Tills skivan släpps ordentligt tänker […][...]

Vampire Weekend Foto: Sofia Qvarnström, Sproduction.com Jag har det goda omdömet att ta på mig stövlar innan festivalens tredje dag. Snart kommer regnet, och det är så kallt, jävligt och blött som det bara kan vara på en festival. Jag missar dessvärre större delen av efterlängtade Vampire Weekends spelning och ser istället till att få […][...]

Lady Sovereign var år 2006 värsta coola brittbruden som rappade fort och var uppkäftig mot det mesta och de flesta. Hon blev uppmärksammad av Jay-Z och megalanserades i USA. Hon klädde sig i baggiga baggy-kläder och sneakers och hade en superfräsig lång snetoffs. Sedan fick hon lite sammanbrott och chillade ett bra tag. Det är […][...]

Ben Esser har beskrivits både som en skönt avslappnad, opretentiös Londonförortskille med fötterna på jorden och som en överquiffad, wifebeaterbärande, imagebesatt talanglös tönt. Oavsett vilken av dessa positioner man intar så känns det lite onödigt att trycka in alltför mycket superlativ när vi pratar om Braveface. Även om det är svårt att klistra dit etiketten […][...]

Idag släppte Way Out West ytterligare åtta artister till festivalen i augusti. De gamla rävarna i My Bloody Valentine kommer dit tillsammans med Basement Jaxx, albumaktuella Grizzly Bear, Florence and the Machine, Amadou & Mariam, Vetiver, Monotonix (som det ryktades om redan i februari) och Woodpigeon. Klara sedan tidigare är bland annat Lily Allen, Arctic […][...]

I videon till Lily Allens andra singel från nya albumet, It’s Not Me, It’s You, finns höstackar, cowboyboots, världens roligaste frisyr, två hönor och en kossa med. Kul. Not Fair är med sin svarta humor och ironi, och fina melodi och en väldigt bra sånginsats av Lily (som alltid), ett solklart singelval. Lily Allen kommer […][...]