De spelar fanfarer för varandra i inledande spåret. Kjell Nordeson skakar fram dem och Johan Berthlings bas börjar spela fanfaren. Så här ska det spelas, blås nu. Kjell och Johan stannar upp och låter Goran KajfeÅ¡ och Jonas Kullhammar blåsa ut. De drillar varandra fram och tillbaka ända tills de nått fram. Efter ungefär åtta […][...]

Det är ödesmättat att gå in på Dramaten. Man blir nästan matt av att bara se sig om i lokalerna. Det är guld och jugend och historietyngt. I baren med Carl Larssons takmålning står dramatenchefen Marie-Louise Ekman med gemål och samspråkar med Örjan Ramberg till första teaterringningen manar till sittning. Det är en helt värdig […][...]

Jag har funderat mycket på vad en skiva är för något det senaste året. Och i samband med det vad en skivrecension är. Musik har knappt något fysiskt värde nu för tiden. Vi betalar för tjänster, eller om vi köper musik i en digital butik så betalar vi för licenser av musik. Visst finns det […][...]

Det är väldigt lätt att ta Jonas Kullhammar för given. Så självklar har hans plats på den svenska jazzscenen blivit att jag kan glömma att berätta att hans kvartett släppt ännu ett fantastiskt album.  Ändå skulle det bli så tomt utan honom. Och trots att boxen gav en ödesmättad föraning om att nu är det […][...]

Bäst nog titta åt ett annat håll. Man kan se på en vacker duk t.ex. sirligt broderade rosor gammaldags silkehjärterött i olika schatteringar Man har en TV, ganska snygg modell, en väggbokhylla, en ryamatta, ett smutsvitt skåp, en halvvissen blomma, en bordslampa som inte funkar. Tja: tavlor, böcker, sladdar, pennstumpar, solkiga underkläder, skruvar, sytråd, tomma […][...]

30 oktober inleder Jonas Kullhammar Quartet en tretton spelningar lång sverigeturné. Det blir första turnén där materialet från albumet Från och med herr Jonas Kullhammar vädras. Nytt för turnén är att Palle Danielsson ersätter Torbjörn Zetterberg på bas. I meddelandet från Moserobie-högkvarteret står det att Zetterberg blivit munk, men det väljer jag nog att ta […][...]

Jag har alltid tyckt Nicolai Dunger är en väldigt sympatisk artist. En artist jag gillar på avstånd, men inte riktigt lyssnar på. Han har varit lite för vän eller för storvulen, lite för mycket. För mycket för mig. Men för några år sedan hittade han helt rätt. Han gjorde tre skivor (2005, 2006 och 2007) […][...]

Om 2008 var pianots år ser 2009 ut att bli saxofonens. Åtminstone om vi utgår från vad som händer på den svenska jazzscenen. Klas Toresson gör med Statement debut i eget namn. Det är ändå svårt att kalla honom nykomling. Toresson spelar bland annat med Jonas Knutsson-ledda saxofonmonstret Horn Please! och har en rad turnéer […][...]

The World … According to Brent Hunter Vs. Nina Ramsby Brus & Knaster/Playground Musik skapad av två brevkompisar. Myspace The Core and More Vol. 1 The Art of No Return Moserobie Music/Bonnier Amigo Norsk jazz där Jonas Kullhammar har tagit en tillfällig plats i bandet. Myspace Lina Nyberg The Show Moserobie Music/Bonnier Amigo Inspelning från […][...]

Jag ser den framför mig. Jazzmasken. Ole Mårten Vågan (Motif, Håvard Wiik Trio) står där med jazzmasken. Lätt öppen mun, som vore han andfådd. Kresten Osgood (Blake Tartare, Dom Minasi Quartet) tittar på. Vågan slår an strängarna. Första sekunden lite trevande, mer säkert sen. Han kniper ihop jazzmasken och börjar mjukt gnola melodin. Frameggad av […][...]