Ungefär samtidigt som skribenter börjar tänka på sina årsbästalistor så dyker en sen nykomling upp. Han för oss försiktigt in på ett gulnat diskotek som sett sina bästa dagar. Han ställer oss på laminatgolvet, nött och klistrigt efter år av spillda sockriga drinkar. Där börjar han spela upp sitt epos Forget, ett verk fullt av […][...]