The White Stripes meddelade idag att de lägger av för gott. Senast i november pratade Jack White i Vanity Fair om att de var redo att gå in i studion igen. Bandets hemsida verkar ha kraschat men så här skriver dom på Myspace: A Statement from The White Stripes The White Stripes would like to […][...]

I’m mad frustas det i refrängen och textraden avslutas med ett mekaniskt och maniskt skratt. Jag blir lite förvånad och förstår att jag faktiskt måste lyssna ordentligt. Det här är ju bra. Jag trodde aldrig The Dead Weather skulle bli någonting. Jag plockade upp Horehound med spänd förväntan när den kom förra sommaren, även om […][...]

Dr. Dogs andra album Toothbrush är lite plojigt på sina ställen. Det kanske är så när man inte har något skivbolag att svara upp till eller inte vet om man ens kommer ge ut skivan. Enligt Wikipedia så verkar det inte vara någon som riktigt vet varken när albumet gavs ut eller om det faktiskt […][...]

Om det är något pophistorien har lärt oss är det att en karismatisk sångare kan flytta berg i sällskap av ett tillbakadraget låtskrivargeni, speciellt om de båda kontrahenterna ser ut som Jack Skellington respektive Christoffer Robin. Att The Raconteurs, ett band där barnboksparafraserna i själva verket är Jack White och Brendan Benson, ändå lyckas vara […][...]

Jag kan inte förstå hur The Raconteurs kan kännas så tråkiga. Särskilt när Jack White som en del av The White Stripes knappt gjort något fel över huvud taget. Egentligen är jag förstås mest besviken. Kommer ihåg hur jag tänkte hur bra det skulle bli när Brendan Benson och Jack slagit sig ihop för The […][...]

Red Ants Omega Point Urbnet Records Arg hiphop från Kanada. Officiell sajt Poets of the Fall Revolution Roulette Insomniac Finskt rockband som har skördat inhemska framgångar tack vare ett tv-spel. Officiell sajt Thorium Feral Creation Mighty Music/Border Death metal från Danmark. Myspace Martin Lorentzson Mellan molnen Rödöga Records/Border Försiktig och mogen soul, eller landsbygdssoul som […][...]

På den andra volymen i trilogin Surreal Folk Blues Gospel Trash (den tredje blir en videosamling på dvd) tolkar Reverend Beat-Man om delar av materialet från den första, men bjuder framför allt på ett gäng nya kompositioner. Om den förra given handlade om ful, skitig och söndersupen punkblues låter den andra som visor från en […][...]

The White Stripes andra album, "De Stijl", är en oerhört imponerande skiva. Det bluesaktiga soundet från debutskivan finns kvar, i Son House-covern "Death Letter", "Why Can't You Be Nicer to Me?" och fullkomligt oemotståndliga "Little Bird". Men det blandas våghalsigt upp med en massa andra stilar; allt från tuggummipop till kabaret och country till hederlig […][...]

Jack White klarade inte av att stå stilla längre. Det är intrycket jag får av ”Get Behind Me Satan”. Det började redan med elefanten som också hade lite svårt att stå still, även om den inte tog några riktigt stora steg och bara på delar av skivan. Där var de istället fokuserade på det stora. […][...]

Efter duo-åren (White Stripes, Death From Above 1979 et al) kanske de ensamstående banden, enmansbanden, kan få några ynka sekunder i rampljuset. De finns där och bubblar i underjorden. Bob Log III är hyfsat väletablerad på festivalscener sen åratal tillbaka. Men det finns andra och bättre. John Schooley är en bluespunkare från Austin, Texas, som […][...]