Det är väl inte så att konkurrensen varit direkt mördande, men det här är ändå det bästa svenska funkalbumet sedan Damn! släppte Youth Style för ungefär 100 år sedan. Och visst lurar lundafunkarna där i bakgrunden på Chords tvåa. Det är också ett av de fem bästa album jag hört i år. Nu handlar det […][...]

Det spelar egentligen ingen roll hur många gånger jag eller någon annan skriver att det här i första hand är Måns Asplunds och Jens Reschs grupp. Så fort någon säger att Jason Diakité är med blir det ändå alltid Timbuktus reggaeprojekt. Hur orättvist det än är. För M.O.N.S. och Chords är dessutom nästan lika viktiga […][...]

Den svenskspråkiga reggaescenen bubblar som aldrig förr. Göteborgska Kultiration är det senaste tillskottet. Deras översättning av reggaen är inte klistrigt klibbig som Helt Offs. Inte hiphoptintad som Svenska Akademiens. Istället lutar de sig tryggt mot rotreggaetraditionen och den äktsvenska folkmusiken. Det är Marcus Berg som står i frontlinjen. Han sjunger, spelar gitarr och skriver så […][...]

Det var väl bara en tidsfråga innan det här skulle ske. Chords, Mons Breakmecanix och Timbuk har klivit in i studio och lattjat fram en samling rootsreggaelåtar. Lite nytt, lite gammalt, lite eget, lite lånat. Släppt det försiktigt och låtit skivan få gro i fred. Varför är skånskan den överlägsna reggaedialekten? Att Peps Blodsband var […][...]