När musikhistoriker och punkprofessorer blickar tillbaka på det svenska tidiga åttiotalet är det knappast Traste & Superstararna som nämns som arketyper. Utom möjligen i Hälsingland. Ett par singlar, ett album och medverkan på diverse samlingar var de avtryck den här konstellationen lämnade efter sig. Men det var ändå början på något stort. Senare följde Traste […][...]