2001 var året som vände upp och ner på det nyligen födda årtusendet när New Yorks karakteristiska skyline bokstavligen talat smulades sönder av två kapade flygplan. 2001 var också året då G8-mötet i Göteborg i resulterade i omfattande kravaller, året då Oklahoma-bombaren Timothy McVeigh avrättades och året då Wikipedia föddes. I den musikaliska världen sa […][...]

I dag besöker Chris Anderson Malmö, i söndags recenserade Kal Ström Nine Inch Nails släpp av The Ghosts I-IVmed utgångspunkt bland annat i Andersons teorier. Här är två spellistor på temat spöken. Den eteriska innehåller pop, electroniskt och filmmusik; bland andra Unkle, The Doors, Kristin Hersh, Regina Spektor och Gorillaz. Lyssna på de eteriska låtarna […][...]

För en tid sedan lämnade någon kvar ett ex av Svenska Dagbladet hemma hos mig. I kulturbilagan hittade jag en intervju med Damon Albarn och Jamie Hewlett signerad Andres Lokko. Det var ett ganska avslappnat samtal mellan män i ungefär samma skede av livet. Runt de fyrtio. Albarn och Hewlett med den fördelen att de […][...]

Det har hunnit gå mer än tio år sedan britpopkriget rasade. De båda banden som kämpade om tronen har på olika sätt mer eller mindre lämnat scenen. Den senaste låten Blur skrev och spelade in som kvartett var den obligatoriska nya låten i samband med samlingen Blur: The Best of från år 2000. Där sjunger […][...]

Jag kom sent till Cee-Lo. Hittade aldrig till Goodie Mob innan de hann splittras (men har gjort läxan i efterhand). Det var först i samband med soloalbumet ”Cee-Lo Green and His Perfect Imperfections” det klickade mellan mig och den nasale lille tjockisen från Atlanta på riktigt. Med Danger Mouse är historien en annan. Inte så […][...]

Hej, jag heter Kal Ström och jag är populärkulturknarkare. Jag är ledsen, men det är sant. Eller rättare sagt, jag är inte alls ledsen. Det är fantastiskt att knarka populärkultur. Det enda som går åt är tid. Tid som jag många gånger i och för sig inte har, men tid är det enda som knarkas […][...]

Jag vet, jag är säkert diskad. Eftersom jag inte tyckte att Gorillaz var ett snedsteg, utan istället det enda sätt Damon Albarn kunde gå framåt på. Och dessutom en fantastisk skiva. 13 hade några bra spår, men jag tog knappt ut den ur förpackningen sedan inköpsdagen. Out of Time växte ur sin ganska trista kostym […][...]

Först tänkte jag skriva en liten historia om när jag var yngre, i Italien på semester och såg Schwarzenegger snacka italienska i ”Commando” – dubbat alltså. Men sen kom jag på att det var ganska trist, så jag struntar i det. Men jag hänger mig ändå kvar vid tanken. Jag älskar verkligen Gorillaz-skivan som kom […][...]

Efter en hel del möda och lika mycket besvär har vi kommit fram till en lista över årets trettioen bästa skivor. Jag tror att vi var mindre överens i år än någonsin tidigare. Årets vinnare fanns överst på två listor och tvåa på en. Ingen annan skiva fanns överst på mer än en lista. Det […][...]

Jag gillar inte ”rolig” musik. Artister som gör musik med en klackspark. Artister med ”roliga” texter. Sedan spelar det egentligen mindre roll om det är buskis eller överintellektuellt. Jag vill ha artister som brinner, som bänder upp bröstkorgen och blottar sitt inre. Blod, svett och tårar. Musik är inte roligt, det är blodigt allvar. Och […][...]