dagensskiva.com

48 timmar

Etikett

Good-Charlotte

2008-11-23

Inboxen 2008-11-23
Kal Ström
Postboxen
2008-11-23 23:54
5

Christian Walz The Corner Sony BMG Småsvängigt, men kallt från Christian Walz. Barry Manilow The Greatest Songs of the Eighties (album) Sony BMG Smör-Barry sjunger hits från åtti och lyckas nästan få det att låta som det dessutom är producerat på 80-talet. Ostigt är ett ord som kommer upp i tanken. Have I Told You […][...]

2007-04-05

Good Charlotte: Good Morning Revival
Good Morning Revival (CD) Good Charlotte
Peter Dahlgren
Recension
2007-04-05
18

Nämen, snälla. Good Charlotte är tillbaka med sitt fjärde album, ”Good Morning Revival”. Den här gången producerat av Don Gilmore som bland annat producerat Avril Lavigne. Men det här är verkligen dåligt. Som om Frankie Goes to Hollywood satsat på skatepunk och upptempo. Så fruktansvärt slätstruket, utan själ och Rix FM-anpassat. Låtarna är dessutom enformiga […][...]

2005-01-06

Plunge: Hometown Hero
Hometown Hero (CD) Plunge
Tomas Lundström
Recension
2005-01-06 00:00
5

”[…] a collection of songs that meld the power of punk with an innate sense of melodic pop and rock.” Haha. Tillåt mig spy. Plunge är inget annat än radioskval. I dess sämsta benämning. Lättssmält, helylle och riktigt tråkigt. Man får verkligen anta det vidaste punkbegreppet den här sidan Good Charlotte för att kunna applicera […][...]

2004-12-31

Eric Clapton: Sessions for Robert J
Sessions for Robert J (CD) Eric Clapton
Tomas Lundström
Recension
2004-12-31
15

Vill man dra saken till sin spets kan man nästan säga att ”Sessions for Robert J” har samma förhållande till blues som Good Charlotte har till punk. Det vill säga litet eller inget alls. Fast det är kanske ändå att ta i. Eric Clapton spelar förvisso blueslåtar, dessutom en samling av de mest klassiska. Så […][...]

2004-10-28

Bowling for Soup: A Hangover You Don't Deserve
A Hangover You Don't Deserve (CD) Bowling for Soup
Patrik Hamberg
Recension
2004-10-28 00:00
4

Så sant som det var sagt. Nu-frat a.k.a. amerikansk collegefyllerock. Så försökte jag beskriva den här skivan när jag skulle sälja in den till resten av redaktionen. Det var väl inte riktigt sant. Det här är banalaste sortens poppunk (vi brukar kalla den Peter-punk ibland när han inte hör). Kliniskt fritt från variation. Glatt och […][...]