Det jag tycker om mest med proggressiv metal är hur den likt ett matrix-piller nästan suger in en i ett parallellt universum med sina spännande oförutsägbara ljudlandskap och vindlande passager av atmosfär och tyngd. Låtarnas längder är ofta extremt överdimensionerade vilket gör att man kan stanna i eskapin i stort sett hur länge som helst. […][...]