”Soft Spot” från 2003 var ett tråkigt album. Det såg ut som en billig tvålförpackning och luktade vuxna resonemang och stillad längtan. Eef Barzelay var en nöjd och lycklig småbarnspappa i Brooklyn. Han var en man som inte riktigt hade tid att fundera på allt det där som gör Eef Barzelay till Clem Snides Eef […][...]