För någon månad sen var jag på väg in i ICA-affären som ligger på mitt bostadsområde. Ett par i 30-årsåldern gick framför mig och drog en skrinda med ett barn i. När mamman som gick först passerat dörrarna till affären höll skrindan på att fastna mot ena sidan av dörröppningen utan att hon märkte det. […][...]

Tiden går fort minsann. Det känns som det var igår jag först hörde talas om Peter Tägtgrens sidoprojekt till Hypocrisy, Pain. Nu har han hunnit med att prångla ut fyra album med eurotechnoorienterad metall. Pain har sedan begynnelsen betraktats med stor skepsis från min sida och det blir egentligen inte bättre med ”Dancing wirth the […][...]