Första gången jag stötte på Emma Nyhlén 2002 hade hon redan hunnit med att släppa två Greatest Hits-samlingar med sitt Paris. Inte illa för ett band som då inte ens hunnit med att släppa ett album. Paris var en på många sätt frisk fläkt när de kom. Emma och de andra tre gjorde charmigt glad […][...]

Paris var ett av de band jag såg fram emot att se under Arvikafestivalen. Det jag hade hört innan gjorde mig nyfiken. Det var inte så lite vibbar av det tidiga syntåttiotalet. Intrycket Paris ger på scen känns också som att de kan sitt åttiotal. Spretluggar och synthandskar. Men också en härlig ”gör det själv”-känsla […][...]