Jag förstår att det åtminstone delvis handlar om nostalgi, men jag har en oväntat bra stund när jag lyssnar på Whitesnakes återkomst till skivhyllorna efter över tio års frånvaro (nästan tjugo år från min). Att anmärka på att bara David Coverdale finns med från förr känns ganska meningslöst. Whitesnake har alltid handlat om Coverdale och […][...]