I was just starting law school when the first up-tempo Philadelphia International hits broke. Some people don’t consider that ‘disco’ – because it’s good – but I remember feeling absolutely electrified and thinking, finally, dance music’s back – dance places can’t be far behind. Orden kommer från Whit Stillmans 1998-film The Last Days of Disco. […][...]

Skitbra. Ibland vill man skriva en enordsrecension. Mest därför att, tja, det inte finns så mycket mer att säga. Horse Meat Disco III är skitbra. I övrigt är det mesta sig likt från när jag skrev om den förra delen i serien. Bögklubb. Disco. Discoish. Skitbra. Fast nu tänker jag inte göra det riktigt så […][...]

En original-tolva från 1982 innehållande Jackie Stoudemires Invisible Wind finns just nu till salu för i runda slängar 1200 dollar Det känns bra. Inte därför att jag nu slipper hosta upp en 7000 kronor för att äga den. Det känns bra för mitt discoego. Jag vet ärligt talat inte många timmar sjuttiotalsdisco jag hunnit med […][...]

De krossar oss i skidspåren och BNP, slår oss numer även i hockey och har en helt överlägsen bananpåläggskonsumtion. Att våra norska grannar dessutom smiskar upp oss rätt ordentligt i paradgrenen nudisco är knappast någon hemlighet men ibland dyker det upp en extra anledning att påminna om det. För trots remixerna är paketet i första […][...]

I år är det 38 år sedan historien om Holy Ghost! tog sin början. Det var då som fransmannen Cerrone trummade sig in i afrodiscojazzfunk-konstellationen Kongas. Väl där mötte han låtskrivaren Alec R. Costandinos. Tillsammans skapade de Kongas afrodiscofunk-klassiker Anikana-O 1974. Samarbetet föll så väl ut att de båda sedan skapade Love in C Minor, […][...]

Ända sedan discon putsades av och släpptes in i de fina rummen igen sådär mot slutet av nittiotalet har den ompaketerats i en drös olika former. Från den mest spegelbollsglänsande och originalsamplade glädjediscohouse till saker som bara är ”disco” till titeln (och som definitivt inte förtjänar att använda det ordet). De senaste tre åren eller […][...]

Egentligen är det fullständigt självklart. 2010 var det 12 år sedan Jazz FM-medarbetaren Mark Doyle släppte sina båda Nu Cool-samlingar. Framförallt den andra sålde som smör, bättre än något annat som kommit från Jazz FM. Och det var också här som det som är Hed Kandi föddes. Mark smög in discoglittrande house och lät en […][...]

Idag nås vi av de sorgliga nyheten att en av de riktigt stora rösterna från discoeran har lämnat oss. Loleatta Holloway gav oss klassiker som Love Sensation, Instant Replay, Relight My Fire, Hit and Run och Catch Me on the Rebound. Hennes karriär fick en nystart 1989 när Black Box olovligen lånade hennes röst till […][...]

Visst. Det skulle egentligen ha varit något annat här idag. Det var planen. Men mitt musiklyssnande höll inte med. Kanske var det kastandet mellan hopp och förtvivlan när solen retande börjar titta fram bara för att försvinna lika snabbt – och med den tron på att det ska bli vår i år igen. Kanske var […][...]

I år är det 30 år sedan Men At Work satte Australien på popkartan med sin Down Under. 30 år senare spelar landsmännen i Cut Copy in låten igen. För vad är väl Take Me Over om inte Down Under en gång till? Det finns band som jag vet att jag borde gilla mycket mer […][...]