Moby behöver knappast någon presentation längre. Med Play gick han från att ha varit backletarnas och vitetikettfetischisternas favorit till skivhyllorna hos de som bara köper fem skivor om året. En ganska märklig förvandling. För så himla mycket har egentligen inte hänt med Mobys musik sedan Everything Is Wrong. Möjligen går melodierna i ett makligare tempo […][...]