Det är väldigt svårt att förhålla sig till ett nytt Gillian Welch-album. När albumet släpptes i veckan haglade slentrianhyllningarna och jag själv var en del av det. När redaktionen skulle sätta samman månadens bästa musikhändelser var jag inte sen att deklarera att det är Gillian Welchs nya album som är bäst. Inte behöver jag höra […][...]

Det är snart ett år sedan The Decemberists släppte rockoperan The Hazards of Love, en lite ojämn historia som innehöll både transportsträckor och, som titelspåret representerar, något av det bästa The Decemberists kan. Den artonde januari släpps det helt vanliga albumet The King is Dead. Fram till släppdatum går det att lyssna hos NPR. Efter […][...]

Joey Burns i Calexico på Nalen, 25 oktober 2008. Bild: Pär Kjellén, rockfoto.nu Oktoberregnet öser ner utanför när Joey Burns, sångare, gitarrist och låtskrivare i Calexico kryper upp i en av de röda plyschsofforna i Vegas foajé. Hes och trött men på gott humör. Det är några timmar kvar till spelningen i Köpenhamn som är […][...]

Efter en Bright Eyes-paus på ett par år välkomnar jag en mer sansad och välbestämd Conor Oberst och har i några veckor sällskapat med Cassadaga. Det som slår mig är att när den tidigare överåriga tonårsångesten äntligen borstat gruset av knäna, rest sig och gett sig av, är Bright Eyes lika traditionella som Neko Case […][...]

Detta är amerikanska Gillian Welch:s andra skiva. Debuten, ”Revival” kom 1996, och blev Grammy-nominerad. Musiken är rotad i den amerikanska folkmusiken, där så många artister hämtat inspiration, Dylan, Springsteen och en sjujäkla massa country-artister. Gillian Welch bryter ner musiken i dess minsta beståndsdelar och väljer ut precis rätta nyanserna som komp till hennes personliga texter. […][...]