Playgirl landade som en mindre bomb i mitt liv. Det var innan världen lärde sig säga synthcore, electro clash eller nu electro. För mig var det bara en överdos härligt nostalgiskt syntpop koncentrerat till drygt fyra minuter som sköljde över mig. Och det fick det gärna göra. För Playgirl var en av de där låtarna […][...]