Jag tyckte att sjuan Killing Alan var cool, men det var Supershitty… som fick mig att omedelbart räkna The Hellacopters som ”Räddare Av Svensk Rock”. Självklart hörde jag till dom som ansåg att Nicke Andersson var helt från vettet när han lämnade The Entombed för att grotta ner sig i nåt skitigt garageslammer med suparpolaren […][...]

Ett av Sveriges mest underskattade rockband är tillbaka. Med ”Kingwood” fortsätter Millencolin på den ganska spikraka rockväg de slagit in på sedan ett antal år. Den här gången med hjälp av Chips K. Tolv låtar rock, tyngre och i viss mån allvarligare. En bra anledning att trycka på gasen. Inledande ”Farewell My Hell” sammanfattar mina […][...]

Förhandsinformation och skvaller som föregått det här släppet har varit rätt opålitligt. Ingen har egentligen vetat något, men alla har velat spekulera. ”Klarar The Hellacopters en skiva till? kommer Chips K få hela produktionen att låta Sator? Håller The Hellacopters på att bli riktigt mjäkiga? Har de blivit storbolagslakejer?” När förståsigpåarna uttalade sig, verkade de […][...]

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen. Sverige har begåvats med ovanligt många bra rockband. The Turpentines är ett av dem. Nu är de tillbaka med sin andra fullängdare – ”By Popular Demand”. Som de flesta andra bra Svenska rockband sprungna ur 80- och 90-talet har även detta band fler influenser än […][...]