Kanske säger det alldeles för mycket om min person att jag efter första genomlyssningen av Karunegala stod som vad som mest kan liknas vid ett mentalt frågetecken. Småpunkig rock på svenska med lite lätt småproggiga drag. Villigt erkänner jag att Fulmakten inte låter som så mycket annat som jag hört på sistone, om ens som […][...]

Egentligen behövs ingen djupare analys än konstaterandet att det här är en världsfenomenal skiva. Men eftersom jag ibland gillar att brodera ut så tar vi väl den långa versionen också. Jag hade kunnat skriva den här recensionen redan efter första lyssningen. Det är ju så med vissa skivor att de sitter precis där de ska […][...]

Jag kan inte hjälpa känslan att Christian Falk har dämpat CDOASS som producent till ”Extra Fingers”. För jag undrar hur det där som kom ut på en lite sjavig scen i februari på Up for a bit kan låta så … lite. Peter Nilsson spelade skivor och de andra spelade på det som var tillgängligt. […][...]

Helfin vinylsjua från Fagerstas mest stelsvängande skevrockare som tillsammans med The Je Ne Sais Quoi borde bli årets svenska bidrag på ”Rough Trade Shops Counter Culture”. Två låtar som är varandra ganska lika. Kvidande, nästintill missljudande, plåtlåtande gitarrer. Stelopererade digitalhandklapp. Postpunksång (i rensjungen sprucken hetsfalsett så klart). ”Speak To Me” är golvvältaren som svänger och […][...]

Det var så klart en skitdålig idé att lägga CDOASS ”The Box” först på den här andra utgåvan i serien ”Svensk populärmusik”. En låt som är så mycket bättre än nära nog alla de resterande låtarna att jag nästan är beredd att rekommendera CDOASS-sjuan istället. Men nu kostar den här välmatade samlingen bara en spottstyver […][...]