Från det ögonblick där den inledande titellåten briserar ur högtalarna med virvlande ylande gitarrer, allt mer hetsigt pulserande bas, en otydlig men repetitiv sångstämma och obönhörligt pådrivande trummor till dess att de sista fläskigt tokdistade ackorden tonar ut i avslutande Love befinner man sig fast inspärrad i ett rum inringat av The Voices täta och […][...]