dagensskiva.com

48 timmar

Recension

The Voices: The Sound of Young America
The Sound of Young America (cd) The Voices
2007
My Kung Fu/Dotshop.se
6/10

The sound of 1987

Från det ögonblick där den inledande titellåten briserar ur högtalarna med virvlande ylande gitarrer, allt mer hetsigt pulserande bas, en otydlig men repetitiv sångstämma och obönhörligt pådrivande trummor till dess att de sista fläskigt tokdistade ackorden tonar ut i avslutande Love befinner man sig fast inspärrad i ett rum inringat av The Voices täta och storslagna ljudväggar. Väggar så massiva och grandiost ekande att Herr Spector själv antagligen skulle rodna av stolthet. Men det är en högst frivillig och njutbar inspärrning.

The Sound of Young America är nämligen en i alla delar fullständigt lysande platta och det The Voices presterar här är inte bara nyskapande och sätter dem på kartan som ett av musikvärldens mest intressanta band utan höjer också ribban för alla kommande släpp ett bra tag framåt.

Ok då, det där sista kanske inte är riktigt sant. Inte alls faktiskt. För att det skulle vara det hade vi behövt befinna oss sisådär 20 år bakåt i tiden.

För titeln till trots har The Sound of Young America betydligt mer med ljudet av Storbritannien anno 1987 än USA 2007 att göra. Mer än något annat är Cardiff-trions andra album en ren hyllning till band som My Bloody Valentine och Slowdive och som sådant faktiskt rätt briljant.

De kan alla knep, vet precis hur produktionen ska låta, inte krispig utan så där slutet-av-80-tals-murrig, dundrar på med lager på maffigt lager av gitarrer och feedback, en orgelstämma instucken här och var och musik där repetition och svulstighet är i fokus snarare än melodi och de behärskar det till fulländning.

Spår efter spår av charmig nu-gaze som i sina bästa stunder kastar sig mellan evighetslånga The Jesus and Mary Chain-malande distmarscher som …You Broke A Heart I Gave To You och psykedelisk rockgospel i bästa Spacemen 3-anda i You Shared A Smile I Thought Was True… och Don’t let Go.

Det är inte nyskapande, särskilt fräscht eller omistligt någonstans och The Voices tillför inte heller direkt något nytt till genren hur bra de än låter, men som nostalgitripp i shoegazeland och en glimt av vad som sannolikt skulle kunna vara Jason Pierce våta musikdröm är det smått förträffligt.

Länkar:
The Voices
Officiella webben där man kan lyssna på tre spår från The Sound of Young America.

My Space
The Voices på My Space.

Video
Videon till singeln I’ll Always Be Within You When There’s No One Left Inside.

David Drazdil

Publicerad: 2007-08-19 00:00 / Uppdaterad: 2007-08-19 09:14

Kategori: Dagens skiva, Recension | Recension: #4255

Inga kommentarer ännu

Kommentera eller pinga (trackback).

Du kan använda: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

Inloggning

Registrera dig