På Les Loups palettexplosion Les CÅ“ur dyker Chic inte bara upp en gång, utan två. Inget kunde passa bättre. Det har i år gått tolv år sedan Modjo satte fingret på det som egentligen hela tiden varit rätt självklart. Att Chic oundvikligen skulle bli en stor del i en framtida fransk dansmusikgenre. När Modjo samplade […][...]

Och eftersom jag skrivit om 4CD-Chic-boxen Nile Rodgers presents The Chic Organization vol. 1/”Savoir Faire” passar det väl alldeles utmärkt med en Spotify-lista. Riktigt bra utdelning, dessutom – det var väl egentligen bara Norma Jeans High Society som saknades av de låtar jag verkligen ville ha med. Precis som boxen blir det inte bara Chic-låtar, […][...]

När den överlevande musikmotorhalvan i den fantastiska sjuttiotalsprodukt som var Chic bestämmer sig för att för första gången samla ihop gruppens musikaliska arv i en box är det Everybody Dance som får öppna dörren. Inget kunde vara mer självklart. Dance, Dance, Dance (Yowsah, Yowsah, Yowsah) var först. Le Freak har blivit gruppens allra mesta signum. […][...]

Att måla in sig i ett musikaliskt genrehörn kan ha sina fördelar. När popularitetsvågen är som allra högst kan man tjäna ihop en hel massa eurobonusuppmärksamhetspoäng. Samtidigt finns då också risken, inte minst inom den ombytliga dansmusiken, att en backlash kommer att köra över dig som ett skenande snabbtåg om du inte lyckas bryta dig […][...]

Felix Stallings har funnits med i dansmusikbilden så länge någon kan minnas. Tja, nästan. Det ska ju ha varit Felix klinkande som kom att bli grunden i DJ Pierres pionjärklassiker Phantasy Girl för en evighet sedan. Men trots att det innebär att vi vrider fram klockan något årtionde eller så, så är det ändå tiden […][...]

Nästan alla artister som någon gång gjort en låt som mejslat ut en framträdande plats i musikhistorien för en lång tid framöver har något slags signum. Något som direkt gör att man vet vilken låt eller artist det handlar om – på bara några sekunder. Chic behöver två. ”1,2, aaawwwwww… freak out!” När Chic gav […][...]