Jag minns en tidig morgon i Neapel. Det blåa mopeddiset har lagt sig, och när jag tittar ut över bukten ser jag båtarna som både söker sig till och från myllret av människor. Vesuvius låter sin historiska skugga falla över den fattiga staden som aska. Då tänker jag märkligt nog på Anna Bella Mirafior. Och […][...]