Subtilt arrangerad. Lite piano, men med akustisk gitarr som huvudsakligt instrument. Tassande. Lågmäld, mjuk sång. Så roligt är det inte att prata om Abel Hernández‘ musikaliska spektrum. Eller kanske snarare, så lätt är det inte. Jag säger singer-songwriter på en gång, för att icke-hågade ska kunna sluta läsa nu. Inte direkt undertecknads påse heller, men […][...]