[...]

Min relation till The Hellacopters börjar på sätt och vis här. Visst hade jag hört dem tidigare, men det var när jag såg dem på Contan i Örebro under Payin’ The Dues-turnén som jag blev frälst. Det var då Kenny Hellacopter delade med sig av sin visdom och lärde oss vikten av uthållighet, att dricka […][...]

Jag tyckte att sjuan Killing Alan var cool, men det var Supershitty… som fick mig att omedelbart räkna The Hellacopters som ”Räddare Av Svensk Rock”. Självklart hörde jag till dom som ansåg att Nicke Andersson var helt från vettet när han lämnade The Entombed för att grotta ner sig i nåt skitigt garageslammer med suparpolaren […][...]

Skriftlig fråga till metallredaktör Tomas Lundström. Från Patrik Hamberg (funk- och jazzredaktionen). Skrev du inte till mig för en tid sedan att nya Maryslim-skivan var riktigt bra? Syftade du i så fall på ”A Perfect Mess”? Jag har lite naivt alltid trott att Maryslim är ännu ett i raden av hyfsade men inte särskilt originella […][...]

Arvikafestivalen 2003. Som vanligt kände jag mig lite utanför när tältgrannar hade långa listor med band de måste se. Jag var mest där för att det kändes som att jag behövde en festival. Lagom surmulen hade jag tryckt ner kepsen långt över ögonen. Lät hårtestarna sticka ut lite här och där. Frågade någon vad jag […][...]