Nästa år har det gått tjugo år sedan Massive Attack släppte sin debut. Uppföljaren, Protection, fullständigt magiska och Tracey Thorn-sjungna Better Things till trots, blev lite för mjuk och tillbakalutad (och systerskivan No Protection blev en orgie i muller och ekon). Mezzanine, fullständigt magiska och Elizabeth Fraser-sjungna gruppsplittraren Teardrops till trots, ramlade in i ett […][...]

Fotograf: Jesper Frisk (Rockfoto.nu) Musikerna i Säkert!, med Annika Norlin i spetsen, samlas för en spelning i Hultsfred i sommar. Jag hoppas att alla som såg vilka nervvrak vi var på Hultsfred förra året (då hade vi vår första spelning med Säkert!) kommer tillbaka och beundrar undret av rutin och balans som vi nu vuxit […][...]

I burn my tomorrows, and I stand inside today, at the edge of the future, and my dreams all fade away. (Burn my shadow, med Ian Astbury på sång) Det första stämmer. Det andra kanske. Det tredje, inte. Det fjärde, återigen. I och med den här versionen av sitt Unkle-projekt har James Lavelle trampat fast […][...]

Jag misstänker att de flesta musiker vill få till en klassiker någon gång. Ett album som alla framtida skivor i genren kommer ställas emot. Men kanske inte debuten. För då kommer alla uppföljare också jämföras med den. Blue Lines från 1991 skapade Bristolscenen helt på egen hand. Den var också den viktigaste skivan för det […][...]