Att toppa ett mästerverk till debutalbum är inte direkt det lättaste, men att fullständigt köra över sin mästerliga debutplatta för att sedan slå sönder den i småbitar är en omöjlighet? Knappast. Crosby, Stills, Nash & Young. Folkrockerans mest framstående musiker samlade i ett band. Med erfarenheter ifrån några utav 60-talets giganter: The Byrds, Buffalo Springfield […][...]

Fakta: 1. Hot Snakes är Världens Bästa Band. 2. ”Automatic Midnight” (2000) är äkta genialisk rock. Som det borde vara. 3. ”Suicide Invoice” (2002) är klassisk platta. På samma hylla som andra klassiska skivor. Summan blir 20/20. Minst. Så när dom släpper sin tredje album är allas våra förväntningar naturligtvis skyhöga. För Hot Snakes är […][...]

Anticon är ju som bekant av många både hyllade och föraktade. Experimentlustan har med åren tagit fart och kollektivet har svävat ut åt alla möjliga håll – både på gott och ont. Men det känns ändå som om de nischat något speciellt, något som jag föredrar att inte ”genre-ge”, eller sätta namn på, för att […][...]

Tänkte jag skulle börja så och antingen få er att köpa skivan direkt och ni kan således sitta här och hålla med medan ni läser resten av recensionen där det står hur bra den här skivan är, eller också så väntar ni tills ni har läst färdigt recensionen och köper skivan direkt efter det att […][...]

Mannen med ett enstaka ansiktsuttryck har successivt ökat sitt inflytande på den kaliforniska rockmarknaden de senaste åren. ”Bubblegum” är därmed ett resultat av erfarenheter från alla möjliga håll; sammansatt till det bästa möjliga, långt ifrån hans ursprungliga tabula rasa. Öppningsspåret ”When Your Number Isn't Up” bjuder på Tom Waits-imitation (resultatet blir en Waits efter heliuminhalering, […][...]

Jag tror att jag skulle vilja vara Ken Stringfellow. Gå i hans skor och ha på mig den ljusblårandiga kostymen. Ha världens bästa The Posies tillsammans med Jon Auer. Hoppa in i Big Star den ena veckan och åka på världsturné med R.E.M. den andra. The Minus Five? Inblandad i otaliga andra projekt? Jodå, det […][...]

Pers Hans Olsson, jag säger bara Pers Hans Olsson. Finns det någon större folkmusiker i Sverige? Han har gett ut mängder av skivor, från klassikern Bockfot på 70-talet upp till en serie skivor på Giga i Mockfjärd. Han uppbär också statlig konstnärslön för sina insatser i folkmusiken. Denna skiva är Pers Hans fjärde på Giga, […][...]

Stor konst, lyder en ofta upprepad sanning, föds ur misär och tragedi. Om så verkligen är fallet kunde förutsättningarna knappast ha varit bättre/sämre än för den kortlivade brittiska 1980-talstrion The Len Bright Combo. Efter att i slutet av 1970-talet nått framgångar hos såväl kritiker som publik för sina skivor på Stiff Records – i synnerhet […][...]

Jag har hyrt en stuga tusen mil från alla andra för att hela helgen bara lyssna till hackspettar och vågskvalp, när tv:s söndagsmorgonprogram plötsligt får mig att rista till – och bryta lugnet. Allt det ljuva drunknar plötsligt i något totalt oväntat. Något genuint och gutturalt. Det är vildare än skogen utanför mitt fönster. Och […][...]

Jag ska inte påstå att jag hade hört talas om Panopticon-idén innan jag läste om Isis nya platta. Jag hade visserligen hört talas om filosofen som ligger bakom idén, Michel Foucault, men inte idén i sig. Vad är då panopticon? Först och främst är den svenska översättningen panoptikon (otroligt annorlunda). Enligt Foucault, som använt sig […][...]