90 minuter live. Inspelat i Holland 1985. GC glad som en lax. Det här vill du se. YouTube har den goda skiten[...]

Mitt förhållande till Commodores är kluvet. Å ena sidan är jag svårt märkt av det 80-tal då Lionel Richie sjöng supersmöriga Hello-hälsningar. Å andra sidan har jag i mogen ålder omvärderat de Commodores som i mitt bångstyriga sinne varit dömda och skyldiga via Richie-anknytningen. Commodores har vid sidan av det sliskiga en skitig och superfunkig […][...]

För mindre än en vecka sedan spelade de på Hultsfredsfestivalen. Den nya videon släpptes Bara några dagar senare. Instrumental tjockfunk i sitt esse. Njut.[...]

Passerade lokala plattlangaren Solareturen idag. Plockade med mig sju sjuor som kostade två kronor styck. Los Mismos Maria Isabel/Esta la cosa, negra negra Det räckte med omslaget. Ingen aning om vad det kan vara. Skulle gissa tropicalia? The Snowmen Xmas Party Omslaget igen. Commodores Sail On Det är Commodores. Jag har den inte sen tidigare. […][...]

Kvart i fem börjar årets konsert i Hultsfred. När Charles Bradley, efter att kompbandet kört ett par instrumentala låtar, kliver in på scenen stiger jublet i Teaterladan (förlåt White Stage). Jag påminns om att det är en av mina absoluta favoritscener i festivalsverige. Få klarar att matcha stämningen i en euforisk och välfylld teaterlada i […][...]

Det skrivs en del i stockholmspressen om att det skulle vara folktomt och ödsligt här i Småland. Att det skulle bero på att publiken vant sig vid stadsfestivaler och de bekvämligheter en sån festival för med sig. Tillåt mig invända. Hultsfred 2011 är förvisso inte lika myllrande som några av de mest framgångsrika åren, men […][...]

Från konserten i Madison Square Garden 18 januari 2011. Sharon Jones & The Dap-Kings öppnade för Prince och i ett av extranumren klev Jones och Maceo Parker in på scenen och fyllde ut klassiska A Love Bizarre.[...]

Live i Houston 1978. Now can I get an encore?[...]

Rent tekniskt proto-funk eller rent av soul, men den här tidiga versionen av det som skulle bli I Feel Good ur filmen Ski Party från 1965 är ändå funkig så det räcker.[...]

Att afrobeatens fader, Fela Kuti, blev nästan 60 år är egentligen inget annat än ett mirakel. Han var ständigt i skottlinjen, en evig nagel i ögat på de styrande krafterna i hans älskade Nigeria. Kanske var det hans stora popularitet i folklagren som gjorde att en så pass kontroversiell artist ändå levde tills sjukdomen aids […][...]