Jag har fortfarande lite svårt att fatta att Prop Dylan fått ett beat av DJ Premier. Det är så obegripligt stort. Till Putte i Parken kommer han utan DJ, istället har han ett rockband i släptåg. Det funkar så där. Prop Dylan är inte landets mest nyanserade rappare och har fortfarande en hel del att […][...]

Jag erkänner. Jag är inget fan. Gjorde ändå den branta vandringen från lilla Pipadilly till gigantiska Stage of Joy för att se några ögonblick av Miss Li. Lät som väntat. Tralligt och glatt. Men som sagt, inte min påse.[...]

Det är inte särskilt tacksamt att som relativt okänt norkst rockband kliva ut på den minsta secnen den svagaste bokade dagen på Putte i Parken 2011. Det är mao inga större mängder som samlats framför scenen när norrmännen sparkar igång. Jag försöker så här två dygn senare komma ihåg hur det lät, men lyckas inte […][...]

Om det var en tuff utmaning att öppna de två mindre scenerna på Putte i Parken var det nästan övermäktigt att ta sig an den näst största, Dalen-scenen. Även om det satt ganska många människor i slänten ner till den vackert belägna scenen var det väldigt tunt framför den. Tycker ändå att Electric Boys levererade […][...]

Her Bright Skies passade nog de tillresta och tidiga Paramore-fansen bättre än Stefan Sundström, men för mig räckte det med två låtar. Bra gensvar från publiken som stod ganska tät framför den lilla scenen med namnet Pipadilly.[...]

En dag med fantastiskt väder och tre med mer eller mindre bedrövligt regnande. Trots det lockade festivalen med landets största höjdskillnad ungefär 8000 personer för tredje året i rad. Största bokningen N*E*R*D ställde in precis som Masshysteri. När The Hives avslutade festivalen med två nya låtar, Bad Call och Patroling Days, i bagaget var det […][...]