Rufus Wainwright kunde omöjligt ha gått på i sin nu välkända polkagriskostym i den kvävande hetta som låg över Benicàssim på fredagen. Man får arbeta med det som finns. Ränderna försvann i och för sig inte – Wainwright uppenbarade sig på scen i kanske den mest vansinniga kavaj jag någonsin sett, matchad med silvermyggjagare. Hans […][...]

Det är ganska svårt att skriva en special baserat på en dag. Men i skrivande stund är det de förutsättningar som finns. Vi börjar från början. När tåget efter drygt tjugo timmars resande (dessutom försenat, givetvis) till sist ankommer till semesterorten Benicàssim är det som att kliva rakt in i en bakugn. Luften är vansinnigt […][...]

Har samlat bilder i ett bildspel. Bland annat syns Scissor Sisters, The 69 Eyes, Mando Diao, IAMX och Emil Jensen på bilderna. Alla bilder är tagna av mig, som provade livet som rockfotograf för första gången. Bildspelet hittar du här.[...]

Till skillnad från Tomas och Fredrik hade jag ingen fancy digitalkamera med mig till Arvikafestivalen. Jag valde att dokumenterra det som hände med min mobilkamera istället. Det här är ett urval av vad som fastnade. Först lite blandade stillbilder från framför allt konserter med Timbuktu & Damn!, Basutbudet, Nouvelle Vague och Juvelen. Sist ner en […][...]

Nyligen hemkommen från Värmlands beryktade skogar blev det en dags ledighet innan det är dags att imorgon styra kosan åt helt annat håll: Festival Internacional de Benicàssim, på den spanska östkusten. Helhetsintrycket från Arvikafestivalen 2007 är definitivt ett positivt sådant, även om antalet sedda spelningar i jämförelse med antalet planerade som förutsett åtminstone halverades. Många […][...]

Jag hade hoppats på att han skulle slita sönder allt. Smeta blod och lort över vår sista festivaldag. Kalla upp djävlarna från den nionde nivån. Patrick Wolf anno åtminstone 2005 hade gjort det. Patrick Wolf 2007 är dock mer intresserad av att spela pop och skutta runt i sina röda lederhoseninspirerade kortbyxor. Det är bara […][...]

- Vi ska fokusera på musiken, sa Bill. - Musiken, sa Bull. Emil och jag är överens. Det är dags att prata om musiken. Men när vi väl börjar prata förstår jag att Emil Jensen är sammansatt av alla sina uttryck. Och intryck. Så det räcker inte med bara musiken trots allt. Knappast någon har […][...]

Regnet faller tung på lördagen. Inspirationen tar slut och längtan hem blir stark. Men jag hinner se Kristian Antilla och Emil Jensen innan det är dags att riva tält. Sedan paus under tak innan jag ser Patrik Wolf. Sen räckte det.[...]

Jag såg tre hela konserter under Arvikafestivalen. Men samtidigt såg jag fler konserter än någonsin. Att fotografera var stressigt men kul. En skön utmaning för att styra upp festivalandet. Inspirationen tog slut på lördagen när regnet kom men som helhet är jag oerhört nöjd med att jag rev upp mitt beslut om att aldrig mer […][...]

När jag anländer till redaktionens camp på fredagen står solen högt över festivalen som det gått tolv år sedan jag besökte senast. I programmet finns inga band jag springer benen av mig för att absolut se, men efter att snabbt ha satt upp tältet skyndar vi oss ändå in för att se Ingenting på Apollo-scenen. […][...]