En så kort recension klarar sig nog de flesta av oss utan. Det finns ingenting beskrivande alls, förutom att en låt är vacker. Lite mer vill vi ha för att det ska kännas av värde. Jag tror att Sara ska hålla sig till musik i fortsättningen.

#

Ni får vara snälla mot gästrecensenterna…

#

Sounds like shiiiite

#

Hmmmm, ”Ola fixars”, vad menar du? Sara håller sig väl till musik redan nu, eller handlar recensionen om nåt annat?!!

Ja, AndreasG, men man behöver inte vara punkare för att få göra hur man vill. Vi lever i ett fritt land…

#

Jag håller med Ola fixar, en sådan typ av ”rescension” kan i alla fall jag klara mig utan. Den sade ju inget mer än att den var bra. Jaha? Då kan man ju lika gärna göra en lista över sina favoritskivor, men en rescension är det inte. Tyvärr Sara…

#

Jag klagar i alla fall inte, jag brukar ändå inte orka läsa mig igenom långa och episka recensioner. Nu fick man ju ett tips på en skiva och en låt som jag genast ska kolla upp.

#

Ja, dagensskiva, jag förstår att ni gärna vill ha med Sara. Men ni kan väl gärna se till att recensionen håller hyfsad kvalite också och inte bara gå på namnet??

#

Sara är SÖT!

#

Hennes sätt att skriva kokade ju inte direkt. Knaske läge att sätta på plattan?

#

Personligen skulle jag vilja hävda att Graham Nash är mest känd från Hollies som han var med i innan supergruppen CSN&Y, Hollies är inte att förakta…

#

>Ola fixar: Du har helt rätt i att vi är ”stolta” över våra gästrecensenter. Huvudkriteriet är dock inte deras kändisskap. Visserligen är Sara ”känd” om man är intresserad av den typ av musik som T(I)NC spelar, eller är en musikalisk kalenderbitare rent allmänt, men det är inte direkt ett bruksnamn av typen Tomas Ledin, Per Gessle eller Robinson-Emma vi pratar om – alltså folk som min mamma eller mannen på gatan vet vilka det är.

Därmed inte sagt att dessa tre skulle vara ointressanta som gäster. Faktum är att det skulle vara kul att se vad t ex Ledin valde att skriva om. Men det är en annan diskussion till stor del, så det lämnar vi därhän just nu.

Skulle vårt huvudkriterie, när vi frågar folk om de vill gästa oss, vara att de ska vara så kända som möjligt så skulle vårt gästarkiv se rätt annorlunda ut. Att t ex Sara tillfrågades beror till stor del på samma sak som gjorde att vi ville intervjua just henne av alla T(I)NC-medlemmar: det är oftast inte hon som för talan för bandet. Det tycker vi gör det extra intressant att höra vad hon har att säga. Det är intressant att se vad hon väljer för skiva när hon helt fritt får välja vad hon vill gästa på.

Vi har inga riktlinjer vad gäller hur lång eller kort en gästrecension ska vara. Det är upp till respektive gäst. Vad gäller de korta bidragen under åren som gått så lär nog Saras vara den kortaste recensionen med sina 343 tecken från start till mål. Tätt efter henne kommer Mange Heartbreaker (434) och Anton Maiden (773).

Bland långskrivarna kommer jag på rak arm att tänka på Martin Eriksson, Kent Öberg och Stålispojken. Har inte kollat efter, men de lär finnas med där uppe i toppen vad gäller långa gästrecensioner.

Som sagt var: vi är stolta över våra gästrecensioner. Vi tycker att de utgör ett lysande komplement till de vanliga redaktionella som uteslutande är på färska skivor. Om man sedan föredrar längre eller kortare – mer upplysande/recenserande eller de mer personliga anekdotliknande gästningarna är en helt annan sak.

Vad gäller kraven/önskemålen på en ”köttigare” recension: det är klart att vi bryr oss om vad de skriver, men kvaliteten eller läs- och publiceringsvärdet sitter inte bara i antalet tecken.

Saxat ur vår lathund för gäster som vi skickar dem som vägledning:

”Välj en platta av valfri längd och kvalitet och förklara i text vad som är så fantastiskt eller uselt med den. Det brukar vara lättast att skriva om skiva som hängt med ett tag. Det gör det mer personligt och intressant för läsaren.

Plattan kan vara gammal eller ny – bra, dålig eller mittemellan – det är upp till dig.

Hylla eller såga – det är helt valfritt.

Skriv hur långt du vill, du har möjlighet att ”bre' på” om du vill.”

Sara valde att skriva kort – då blir det kort. Det är som sagt var helt och hållet upp till respektive gäst.

Det om det.

Eftersom det är jag som fungerar som redaktör för gästrecensenterna så mottager jag mer än gärna tips på vilka ni vill se som gäster hos oss. Ni har även själva, precis som vanligt, möjligheten att visa hur det ”ska gå till” i sommar genom att sommargästa oss. Vi återkommer om det när det är dags. Till dess kan ni maila eventuella önskemål på framtida gäster till mailto:patrik@dagensskiva.com

#

Mikael: Jag är glad att det inte är du som bestämmer vikten av relevanta bevis i våra rättsalar.

Jag tycker den här diskussionen däremot visar på att vi gjorde rätt som publicerade texten eftersom många verkar ha gillat den för vad den är.

Dessutom: Omväxling förnöjer. Slappna av.

#

Graham NaSh Songs for beginners är en oerhört kompetent skiva, full av melodisk genialitet och bra texter. Den är befriande otrendig och är sparsamt och känsligt arrngerat. Själva sångmelodierna är skivans styrka och jag hör en mix av Bob Dylan och Paul McCartney. I used to be a king, There´s only one (skivans höjdare enligt min uppfattning och Simple man är lysande, men skivan har inga dåliga spår. Men du måste uppskatta melodiös, melankolisk försiktig pop för att ta till dg skivan. Du som förväntar dig rå rock har inte i denna skiva att göra. En skiva för reflektioner och njutning, en innerlighet och ett personligt som man sällan hör.

#