Efter att ha frontat Austin-rockarna Loose Diamonds på fyra album, släpper Troy Young Campbell sin solodebut, ”Man vs. Beast”. Campbell menar att han ville göra nåt som skrämde honom, nåt annorlunda. Jag vet inte vad som skrämde honom, men resultatet är behagligt.

Det här är en artist som rör sig säkert i singer-songwriter-genren. Smakfullt sparsmakade arrangemang med jordnära texter. Troy Young Campbell har tagit fram det bästa i sitt låtskrivande och skapat ett album som i sin enkelhet tilltalar mig. Egentligen skiljer han sig inte så mycket från andra artister i den här genren, men det är ju trevligt med artister som ”bara” gör bra musik också. Det behöver inte alltid vara unikt och nyskapande.

Om Loose Diamonds vet jag tyvärr inte mer än det som skivbolaget skrivit. Bandet existerade 1991-1996, och var tydligen uppskattade på den amerikanska independent-scenen. Bland annat har New York Times utsett deras EP ”Fresco Fiasco” till en av nittiotalets mest förbisedda och underskattade releaser. Jag har en bild av att bandet var ganska rockiga, och att Troy Young Campbells solodebut därför skiljer sig en hel del från det som Loose Diamonds gjorde.

Det doftar en del country om albumet. Nashville är en plats där Troy Young Campbell uppenbarligen hämtat inspiration, men också erfarna musiker att samarbeta med. Men utfärda för den skull ingen cowboyhatt-varning. Det liknar snarare de influenser som exempelvis Walkabouts och REM också hämtat från countryn. Snygga blödande harmonier med steel-guitar exempelvis.

Jag har inga direkta favoriter på albumet, men inledande – och avslutande – ”Sleeping man”, är en liten pärla:

Another year has passed on through
I nearly had forgotten you

-Sleeping man, Troy Young Campbell

Hur som helst, det finns ingen större anledning att dra ut på den här recensionen för länge. Bra musik talar för sig själv. Om du känner att lite lågmäld musik känns bra inför julen, kolla upp Troy Young Campbell. Han kan säkert bli din kompis också.