En hårsmån från en slentriandissning. Lite tidsbrist ledde till kana in i vilohyllan istället. Några veckor senare retur i växlaren. Fäste.

Ibland kan verkligen en skiva behöva lite mognad (eller kanske snarare lyssnaren, jag ska utveckla). Efter en lång period av modern amerikansk soul var mina öron otränade att möta jamaicansk ragga dancehall igen. Men efter att ha hittat tillbaka igen via snällare varianter från Papa Dee, Sly & Robbie och för all del två rejäla genomkörare med Greensleeves riddim-album ”French Vanilla” och ”Marmalade” var jag redo att ta mig an Anthony B igen.

Jag erkänner gärna att jag är en relativ sällanlyssnare när det kommer till den moderna reggaen. Tar mig igenom upp till ett tjog album per år (ungefär hälften samlingar). Inte så få kan tyckas, men då måste man ta med i beräkningen att många av raggans stora släpper upp till fem album per år (det här är Anthony B:s andra i år, ett tredje är på väg). Det är lätt att gå på nitar i en sådan ström, för mycket är minst sagt ojämnt (delvis eftersom raggan är så pass singelbaserad och det lätt blir en radda snabbt hopslängda alster som får fylla ut albumen). Å andra sidan, när artisterna når höjden av berget är det knäckande bra. Så jag har full förståelse för de som totalt går ner sig här.

”Justice Fight” lyckas balansera modern dancehall-ragga med mer retroklingande rootstoner, han rör sig med andra ord i ungefär samma områden som Buju Banton och Sizzla (produktionsteamet bakom ”Justice FIght” låg också bakom Sizzlas ”African Children”). För den som gillar att leka riddimspotting finns en hel del godsaker att upptäcka (The Heptones ”Ting A Ling” i ”Loneley” inspelad med Sly & Robbie och Jackie Mittoos ”Frozen Soul” i ”State Of Mind”) för att nämna ett par).

Som helhet är det en god samling politiska sånger på albumet. De hårdare och mörkare raggaspåren är väl kanske inte blivande klassiker (och saknar den intensitet som t.ex. Vybz Kartel skämde bort oss med på ”Up 2 di Time”). De mer retroklingande väger ändå upp och jag är glad att jag gav dem en andra chans. För spår som ”State of Mind”, ”Every Woman” och ”Life Is a Lesson” kommer jag att smyga med på kassetter och blandskivor ett par månader framåt.