Bonnier-produkten Joakim Hillson sjunger ”Vacker utan spackel” utan någon som helst trovärdighet, men får ändå landets småtjejer att smälta. Men eftersom de inte är av den trogna typen hittar de snart nån annan att smälta till. Det är den hårda verkligheten när man riktar in sig på massförsäljning till en målgrupp som byter idoler och gudar dagligen.

Om Bonnier fortsätter sin tradition att lägga ner projekt som inte ger ordentlig avkastning kommer nog Joakim Hillson och hans pappa Charlie snart behöva arbeta på riktigt igen. Det här är nämligen musik som är väger lika lite som Aqua, Dr Bombay och annan barnmusik, utan att fånga barnen på samma sätt, eftersom unge Joakim inte flirtar med lek utan snarare kör på med blodigt allvar.

Att Expressen som enda svenska tidning givit denna platta ett godkänt betyg är väl i sig inte så förvånande, men att de jämför Joakim Hillson med Per Gessle är nästan lite upprörande.

Jag ger inte Joakim Hillson längre livslängd än numer bortglömda Jumper. Den här plattan väger lättare än en flugvinge. Till och med dumkåte popsnöret Martin gör plattor som är bättre än den här.

Hur det låter? Taffligt framförd radiorock modell light med banala texter. Inget sticker ut. Alla människor som har högre perceptionsförmåga än en guldfisk kräver mer än det som bjuds på den här skivan.

Ytterligare ett hån mot alla de talangfulla artister i Sverige som aldrig får en chans. När kapitalismen stinker luktar den så här.