Den kvartersstolta och alltid lika socialmedvetna Stockholmsduon är tillbaka med sin tredje skiva i ordningen. Fjärde Världen är en grupp som alltid haft en självklar plats bland svenska hiphopare sedan dokumentären Mer än Musiken. Med klassiker som Brödraskap i ryggsäcken tillsammans med sprayburkarna har de alltid stått för en historiemedveten hiphop.

Den här gången har Sveriges Gang Starr hittat tillbaka till 90-talets guldera efter Max Peezays soloutflykt till Londons grimescen. Det låter ungefär likadant som förut med andra ord. Kanske är det avsaknaden av nytänkande som i det här fallet gör att skivan inte når hela vägen fram.

Vi har redan hört Matte och Tom rappa om maktsamhället, kapitalet, deras hårda uppväxter och med Fattaru. Det känns inte som det räcker att plocka in Magnus Tingsek och Kenny Håkansson från Dag Vag för att skapa variation och kroppsliga rysningar.

Styrkan i Fjärde Världens musik ligger inte bara i deras snygga beats och frekventa stavelserim utan i deras förmåga att leverera ”den där känslan” och samtidigt säga någonting relevant. Trots det är kanske tredje skivan lite för stillastående. Men hur man än vrider och vänder på det så är det i vilket fall klassisk hiphop med cuts-refränger och referenser tillbaka till de musikaliska inspirationer som format Fjärde Världen. Ingen klassiker, men jävligt tajt och gediget.

Vi går i fronten, står kvar härdade, fanbärare. Fronten!
Andra ger upp så vanärade. Fronten!
Allt för många följer en väg. Fjärde Världen röjer en väg.

Vi går i fronten, står kvar härdade, fanbärare. Fronten!
Andra ger upp så vanärade. Fronten!
Fråga om ni vågar er fram. Vi står i fronten. Var står ni nånstans?