Existensminimum har fått den otacksamma uppgiften att spela samtidigt som fredagens tyngsta publikdragare, Faithless, och vägg i vägg med ett tält som läter umpf-umpf-umpf-umpf i en tydlig rak takt mer eller mindre dygnet runt.

Trots att det känns som om det bara är jag och Flora & Fauna-folket själva som står framför scenen bjuder Magnus på en alldeles underbar liten konsert.

Ola gnällde något om blåset under Accelerator, jag förstod inte vad han menade då och ännu mindre nu när jag sett det live på egen hand. De båda blåsarna accentuerar snyggt Existensminimums knorriga elektropop.

Om det finns någon sorts rättvisa (ja, jag vet man borde aldrig skriva sånt när det handlar om musik och/eller sport, men ändå) så borde snart indiepubliken plocka det här till sina hjärtan och placera i närheten av Moneybrother och Jens Lekman. Inte särskilt lika, mer än bra.

Ps. Melissa Auf der Maur är bättre än sina egna låtar. Hon är mäktig på scenen, men musiken hon spelar betyder ingenting för mig. Trots det stannar jag hela konserten ut. Märkligt.