Två månader in på 2006 och jag har fortfarande inte hört Antony and the Johnsons, som var etta på redaktionens Årets skivor 2005-lista. ”Minimala och dekadenta soulballader” skrev Fredrik Welander om skivan och fick idel positiva kommentarer. Nåja, jag ska väl få tummen ur snart. Men min nisch är så väldigt hemtrevlig.

Det står dock ganska stilla på flera fronter nu. N'Dambi, vars ”Tunin Up And Cosignin” ligger högt upp på min lista över världens bästa soulskivor, har släppt nytt. I Japan. ”A Weird Kinda Wonderful” kommer nog att dröja ett tag på sin väg till Sverige, om den kommer alls. På hennes MySpace-sida kan man lyssna på några av de nya låtarna.

Jazzyfatnastees jobbar på i det tysta och lade i höstas upp några nya låtar för nedladdning på sin Okayplayer-hemsida. Men nu verkar det, som vanligt, vara trassel med skivbolag som gäller. I ett inlägg från i somras skriver de:

”The good news is we know that those of you who care have been waiting more than patiently for new music and we intend to give it to you, if not in the form of a full album, certainly in the form of an EP or perhaps a Black Lily compilation. […] So there you have it, the latest chapter in the history of the Jazzyfatnastees. What happens next is anyone's guess.”

Trist.

Då går det betydligt bättre för min husgudinna Amel Larrieux, som enligt hemsidan släpper sin tredje skiva, ”Morning”, den 25:e april. Jag hoppas på mycket världssmärta och en värdig fortsättning på ”Bravebird”. Ska snart införskaffa Heather Headleys nya skiva ”In My Mind” också. En snabbkoll visar att den gamle strandraggaren Shaggy gästar. Lite avskräckande men jag är inte den som är den.

I övrigt är jag en sådan där flockmentalitetsrecensent som lyssnar på The Knife och tänker ”shit vad nyskapande”.