”G.O.A.T.” utläses greatest of all time. En gång. För länge, länge sedan stämde det nästan. Ladies Love Cool James ligger bakom några av den tidiga hiphopens största klassiker. Idag har herr Smith stelnat i formen sen länge. De två föregående albumen, ”Mr Smith” och ”Phenomenon” har varit tämligen bleka historier. ”G.O.A.T.” är inte bättre.

Det är tryggt och säkert, fegt och fantasilöst. Här finns ingenting vi inte hört LL göra förut eller för den del något vi inte hört någon annan göra. För all del kompetent, men ack så tråkigt. LL leder inte packet längre. Han har förvandlats till en trygg mysfarbror som ger folk vad folk vill ha och tillåter några kompisar vara med och skina. Han vet att han säljer på sitt förflutna och anstränger sig inte längre för att nå nya mål. Det spelar ingen roll att gäster som Ja Rule, Kelly Price, Case och Snoop Dogg gör försök att höja stämningen. Materialet är för blekt. För förutsägbart.

Jag kan för mitt liv inte förstå hur det här lyckades leta sig upp på den amerikanska försäljningslistans topp. Här på andra sidan Atlanten där hiphopen inte har en lika självklar plats kommer den här skivan att gå rakt ut i snabbköpens reabackar. Om du verkligen måste köpa den här skivan för att komplettera din samling LL-skivor, så gör dig själv en tjänst och vänta till mellandagsrean.