Det är onekligen välfunnet att Miike Snow valt fantasidjuret Jackalop som symbol. För mer än något annat är deras musik precis som Jackalopen just en hybrid. I Miike Snows fall mellan elektronisk dansmusik och klassisk pop. Men där det förstnämnda dominerade på trions debut är styrkeförhållandet betydligt mer utjämnat nu.

Enkla och som i Vase nästan naivt simpla melodislingor växer gång efter gång till små detaljspäckade popsymfonier där elektroniken blir en kappa som ständigt lever runt och skickar låtarna i nya, oväntade riktningar. Ändå kan Happy To You stundtals kännas märkligt anonym och en del av förklaringen är att dynamiken Miike Snow laddar sin musik med i liveformat saknas. Där de live gräver sig djupt ner i groove, drar ut på låtarna och bygger upp dem med en högexplosiv leverans susar de här förbi utan att göra för mycket väsen av sig.

Men när Christian Karlsson och Pontus Winnberg, kända som Bloodshy & Avant, ständigt växlar rytmmönster från marschtrummor till avancerade klubbmusiksynkoper, låter orkestersektioner med stråkar och blås pumpa upp musiken som centreras kring ofta housefärgade pianoslingor samtidigt som Andrew Wyatts ljusa röst blir ett mer bärande element än på debuten är det svårt att misstycka. Tillsammans förenar de Close To You, Berlinsk techno, välklingande ballader om brustna förhållanden och Beatles-harmonier och låter slutligen Lykke Li hjälpa dem med en mörkt tranceig barnkammarramsa innan de i nästa stund bryter ut i själva essensen av dansgolvseuforisk pop i Paddling Out.

Det är just i de tvära kasten och kontrasterna när de använder dansmusikens sound och instrumentering men tar dem på nya vägar som Miike Snow verkligen sätter sitt avtryck och på det allra bästa av sätt blir precis lika särpräglade som sin symbol.