Att beskriva musik med begreppet eskapism känns numer genom en flitig överanvändning, där undertecknad är en av de många medskyldiga, rätt uttömt på sin betydelse. Men efter att ha tillbringat en långhelg insvept i Malmös fuktiga novemberdimma, en tillvaro lika färgglad och nyansrik som bilden som pryder Korallrevens debut, har just densamma med benäget understöd av en strålande Shiraz varit precis den välbehövliga tillflykt och transport från verkligheten som behövts för att hålla livsanden i trim. Dessutom med en påtagligt nostalgisk känsla där Ribersborgs grådisiga sandstrand under en promenad förflyttades till solvarma uppväxtdagar som aldrig tycktes ta slut.

Nostalgin till stor del beroende på att Marcus Joons och Daniel Tjäder själva ständigt blickar tillbaka mot en era där det mesta under hot om vite skulle framföras på plastiga synthar, Foxbase Alpha precis förändrat ramarna för popmusik och ambientvågen verkligen var en våg istället för en ljudkuliss för vinbarer och designbutiker. De båda sistnämnda inslagen med exempel som baktaktspopen i Honey Mine och Sa Sa Samoa som inte bara till namnet utan även på alla övriga sätt är en uppdatering av Papua New Guinea.

Det finns tillräckligt mycket av den varan på An Album By Korallreven att man gärna har överseende med stunder som Comin’ Down där duons fjäderprydda panflöjter lika väl skulle kunna höras eka mot Sergel Torgs betong. Även om man inte är en medelålders kronisk nostalgiker är Korallrevens musik så mjuk, melodiös, förvånansvärt varierad, nyansrik och märkligt tyngd- och sorglös att den, om man ger den chansen, kan lätta upp det dystraste av sinnen.