Träden står nakna sedan höstlöven fallit och årets gråaste, men på många sätt också vackraste månad är snart över. Men innan vi träder in i årets sista månad, full av julstress, årsbästalistor och (förhoppningsvis) snö, delar redaktionen på dagensskiva.com med sig av novembers musikaliska höjdpunkter. Kate Bush (Kate Bush) Kate Bush. (Ola Andersson) Bill Callahan, […][...]

På första skivan gick det från botten till toppen fler gånger än jag kunde räkna. Fast att det inte fanns några som helst tecken på att de passade ihop vägrade den överlägsna, fantastiska, Drake släppa taget om den kaxige och okunnige Drake. Han som lyckades förstöra allt som var fint så fort han öppnade munnen […][...]

När jag försöker erinra mig lyckade dubbelalbum blir listan inte särskilt lång. Men bland dem jag kan komma på tänker jag kanske främst på The Clashs fulländade London Calling, som när allt kommer omkring bara var ett dubbelalbum när det släpptes på LP. Med sina dryga 60 minuter platsar alla låtarna på en CD-skiva. Andra […][...]

When we got to the top of the hill We saw Rome burning I just let you walk away I’ve never forgiven myself I saw you on the steps in Paris You were with someone else Couldn’t you see it should’ve been me I just walked on by Två älskande som famlar genom historien. Snuddande […][...]

Den senaste månaden har jag lyssnat intensivt på Smogs skiva Wild Love från 1995. Det var faktiskt den första skivan jag hörde med Smog men som jag då avfärdade – kanske var jag inte mogen för en av Bill Callahans (Smog använde han då som pseudonym) mörkaste och på sina håll mer svårlyssnade skivor. Låtar […][...]

B slår på stort med musikvideorna, som vanligt. Dance For You är ett bonusspår på deluxe edition av senaste 4, och den sjunde videon från albumet. Nästa vecka släpps überfantastiska Live At Roseland på dvd, där Beyoncé framför 4 samt mängder av tidigare låtar från hennes helt fantastiska karriär. Förutom konsertklipp och privata stunder finns […][...]

Det är bara att erkänna att jag var alldeles för ung när Henric de la Cours Yvonne hade sin storhetstid, oavsett det faktum att vi är från samma stad. Det hanns inte med. Strip Music erbjöd ett par snabba blixtnedslag, men tappade snart farten. Solo lutar de la Cour sig mot okomplicerade, ganska grunda beats, […][...]

Vissa band blir stora i Japan på ålderns höst. Så lyder klichén. För Malmöbandet Terrible Feelings verkar det gå lite snabbare än så. Eller kan göra i alla fall. När det japanska skivbolaget Donuts Pop fick höra Terrible Feelings ville man ge ut en fullängsskiva. Bandet hade inte material till detta, men bestämde sig därför […][...]

Från Eskilstuna damp hardcorebandet Arbetarklassen rätt ner i mitt kassettdäck helt utan förvarning. Vilka är de? Spelar de i något annat band? När spelar de live? Finns de ens fortfarande? Mycket är oklart, och någon utförligare information om bandet än det som finns på dess bandcamp-sida (där man kan ladda ner kassetten digitalt) står inte […][...]

Det har gått sjutton år sedan Mary J Blige släppte My Life, en skiva som är en modern soulklassiker. Då jobbade hon nästan uteslutande tillsammans med en ung producent med en utvecklingskurva som pekade rakt uppåt och som snart skulle dominera r’n'b-scenen totalt. Han hette och heter Sean Combs, Puff Daddy, P. Diddy eller bara […][...]