Artikel
2010:100:9 – 100 fantastiska låtar 2010, del 9
(Foto: Toni Kaarttinen (CC BY-NC 2.0)
Ni som varit med förut vet vad det här är. För nytillkomna läsare är det här en lista över 100 fantastiska låtar från 2010. En lista i ingen särskild ordning, även om jag säkert sparar några av de bästa låtarna till sist. Och som vanligt kan det säkert ha slunkit med någon låt från 2009. Det är sånt som händer när man har det roligt.
Alltså. 100 låtar alla borde ta med sig från 2010. 100 låtar. 10 delar. 10 veckor. Alla låtar som Spotify har kommer dessutom att dyka upp i en spellista där.
Låtarna som Spotify har hamnar i den här spellistan
- Faithless feat. Dougy Mandagi Comin Around
Faithless är en av de där grupperna, likt Underworld, som jag gillar varje gång de släpper något nytt – men som samtidigt aldrig riktigt tänker på däremellan. På 2010 års The Dance blandade trion som vanligt musikaliska inriktningar, även om paletten som används har ett rätt begränsat antal färger, och bäst blev det när The Temper Trap-sångaren Dougy Mandagi bjöds in till mikrofonen. Runt om sig fick han en scenografi byggd av svävande house med en sequencerbasgång i 303-facket. Maxi Jazz gav oss också årets vackraste och mest fantasieggande kärleksförklaring: â€I share with the oceans dark matter and youâ€. - Shit Robot feat. Alexis Taylor Losing My Patience
Alla som undrat hur Anthony Hagerty hade låtit om han hade varit en kvinna kan få svaret här. Ja, det var åtminstone vad jag trodde innan jag insåg att det är Alexis Taylor, till vardags ena kärnhalvan av Hot Chip, som står vi mikrofonen. Tillsammans med James Murphy (LCD Soundsystem) har de båda knåpat ihop en låt som blir så mycket sofistikerat syntpopåttiotal det förmodligen bara går. Torra smjätt-trummor, varmaanalogt sequencerstudsande, struttiga ackord och så Alexis då. Som, för att hålla kvar vid åttiotalsillusionen, lika gärna skulle kunna heta Jimmy Somerville. - The Hundred in the Hands Young Aren’t Young
Det finns rätt mycket sämre förutsättningar än att ligga på Warp. Det är precis där vi hittar Eleanore Everdells och Jason Friedmans gemensamma projekt. Att dessutom få produktionshjälp av Jacques Renault och Richard X gör inte heller ont – framförallt inte när slutresultatet blir så snyggt som Young Aren’t Young. Med tanke på att huvudproducenten är Renault är det inte särskilt överraskande att vi bjuds upp till tonerna av virtuellt klappad nydisco. Med en postpunkigt vass gitarr och nydiscoskräddarsydd blasésång från Eleanore Everdell skriver vi sjuttiotal i vår rymddiscokalender. - BT & Andrew Bayer The Emergency
Poptrance har oftast ett kvinnligt ansikte. Inte så att det är kvinnor som dominerar musikskapandet – bakom kulisserna är det fortfarande mest män som huserar – men det är oftast kvinnor som placeras vid mikrofonen. Kvinnor som dessutom rätt ofta har en egen karriär i något slags akustiskt singer-songwriter-fack. Långt ifrån poptrancens ofta stora gester och dansanta arv. Det rösterna dessutom har gemensamt är att de, vilket förmodligen är anledningen till att poptranceskapare så ofta hittar sina sångare här, har röster som balanserar på gränsen. Gränsen mellan det vemodiga och det euforiska. Det svajiga och det storslagna. Det innerliga och det blasémässiga. I den här skaran har Brian Transeau lyckats kvotera in sig. Transeau, som jag upptäckte när han gav liv åt orden i Tiëstos fantastiska Break My Fall 2007. Tillsammans med Andrew Bayer blev 2010 års stora BT-låt The Emergency. Svepande poptrance när den är som bäst, mellan kärlek och krossat. Allra bäst blev det när antingen Dave Aude eller Today Is the Day hade lagt sina respektive händer på ursprungsmaterialet. - Crystal Castles Suffocation
Om digitala bitar kunde skrika så skulle de förmodligen låta precis som den Fear of Tigers-mäktiga och stortranceekande bakgrundsslingan i Suffocation. Den som börjar lite försiktigt för att långsamt tsunamiväxa sig allt starkare till dess att den skärande ljudväggen oundvikligen kommer att krascha ner och mala ner allt i sin väg. Men precis just då försvinner den spårlöst och alla de surfare som befann sig högst upp på vågryggen faller handlöst och hårt till marken. Omgiven av detta stadigt framstampade inferno, där det dessutom forsar förbi losslitna stycken av 8-bitarsmusik och mörkt morrande knorrbasgångar, lyckas Alice Glass svagt viskande röst trots detta hålla sin självklara plats, mitt i stormens öga. - Katy Perry Teenage Dream (Manhattan Clique Remix)
Katy Perrys tuggummipastellfärgade powerpop verkar senaste åren egentligen bara kunnat hitta något slags jämbördigt motstånd hos Lady Gaga när det gällt att fullständigt dominera alla kanaler. Men det var när originalversionerna skräddades om av olika remixare som låtarna verkligen nådde sin fulla potential. Det är också då som det blir riktigt klart att det i grund och botten handlar om fullständigt hejdlöst smittande popmelodier. Som i fallet Teenage Dream, skriven bland annat av Katy och Max Martin. Såväl Kaskade som Brian Cua stod för glittrande snygga uppdateringar, men det var Manhattan Clique – som mer och mer framstår som de officiella Katy Perry-remixarna – som stod för den allra bästa versionen. Solskensexploderande dansgolvseufori som glänser i varenda vattenfärgsnyans som finns. - Dragonette Volcano
Varje gång jag hör de första handklappade sekunderna av Volcano tänker jag Kylie. Visst spelar den filtrerade nydiscogrunden in, men jag tror mer än något att det är de väldigt snygga stråkarna som Kyliefierar alltihop, stråkar som dessutom stakar ut vägen för resten av Volcano. I hjärtat av det här pastellfärgade glädjepaketet dansar sedan Martina Sobara runt i den snyggaste av popklänningar med sin röst mitt emellan Kylies och Lykke Li. När sedan klockspelet tittar förbi kring två och en halv minut, ja då är förstås lyckan fullständig. - Strange Talk Climbing Walls
Climbing Walls, en av låtarna på tionde volymen i Kitsuné Maison-serien, är egentligen bara ytterligare en av de där otaliga låtar som dykt upp de senaste åren, när gitarrpoppojkar upptäckt att disco är betydligt mycket roligare än mossig tråkrock. Ett spann som sträcker sig från namn som Franz Ferdinand till Chromeo, med en fallande skala av rockinslag. Climbing Walls är kort sagt inget på något sätt unikt. Men här finns det som nästan alltid är det viktigaste i all riktigt bra popmusik: en melodiklistrighet som inte går att undvika hur mycket man än skulle vilja. Charm i kubik och uuu-uuu-uuu-kör, vad mer behöver man? - Danny Byrd feat. London Elektricity Failsafe
2010 var ett rätt lugnt år för Liquid Funk-giganten London Elektricity. Ja, åtminstone om vi pratar om släpp i eget namn. Men det betydde inte att London Elektricity var osynliga. Tvärtom fortsatte London Elektricitys skivbolag Hospital Records, meckat för den melodiska drum’n’bass-musiken, pumpa ut releaser. En av dessa var Danny Byrds Ravedigger. Och inte helt oväntat kom albumets höjdpunkt när Byrd gjorde gemensam sak med Tony Colman, den halva av London Elektricity som fortfarande ägnar sig åt musikskapande. Kärlekssmatter, burkiga vokalsamplingar, stråkar som hälsar på i de yttersta lagren av atmosfären och så förstås en hel massa melodi. Drum’n’bass när den är som bäst, alltså.
The KDMS High Wire (D-Pulse Remix)
Trots att Kathy Diamond varit Rösten i nydiscovågen senaste åren har hon inte släppt något i eget namn sedan 2007 års album Miss Diamond to You. Men självklart nöjer sig inte nydiscodrottningen med att bara vara en â€feat.â€. 2010 slog hon sig ihop med polske producenten Maximilian Skiba (gruppnamnet ihopplockat av de bådas initialer) och gjorde precis vad som kunde förväntas av en producent inspirerad av åttiotalsdisco och en sångerska förknippad med nydiscogenren. Som allra bäst blev det när duon fick rysk remixhjälp av D-Pulse. Med en Going Back to My Roots-discogitarr vid rodret och ett solslött beat får Kathy den perfekta inramningen för att göra det hon är bäst på: vara coolare än alla andra när hon ger Lou Reeds Walk on the Wild Side en sladdig lillasyster.
ALLA DELAR 2010
TIDIGARE ÅRS LISTOR
Publicerad: 2011-10-31 00:01 / Uppdaterad: 2011-10-31 01:44
Inga kommentarer ännu
Kommentera eller pinga (trackback).